Irriterad och trött
Jag känner mig lite nere.
Jag har kört fast i trädgården. Jag får inget gjort, utan väntar bara på "bättre tider". Häromdagen kände jag mig vilsen i min egen trädgård. Jag hade liksom inget att göra. Jag borde rent logiskt ha massor att göra, men...
Lilltjejen är sjuk igen, och det slutar hela tiden med att det är jag som tar hand om henne. Det är psykiskt påfrestande eftersom hon hela tiden skriker när något går henne emot. Det kan vara så små saker som att jag frågar henne om hon vill ha glass när hon inte vill ha det. Och så vill hon bli buren hela tiden, och har ingen som helst förståelse för att mamma behöver sitta ner någon gång ibland.
Det blåser oavbrutet. Även om det är fint väder kan vi inte gå ut eftersom vi mer eller mindre blåser bort. Speciellt nu när tösen är dålig har hon inget tålamod med blåsten. Just nu är det "Blåser mycket här" som är standardfrasen. (Alternativt "Sluta blåsa!") Vi har fortfarande inte grillat en enda gång i år, eftersom det ständigt blåser.
Jobbet känns trist eftersom jag håller på att ramla ur planeringen där jag jobbar nu (inskolning, beställningar inför hösten... Det är mer och mer som inte innefattar mig), samtidigt som jag inte är med i planeringen på mitt nya ställe, till stor del beroende på att "vi kan ju inte bestämma något innan vi vet... Vi kan inte, vi kan inte, vi kan inte..." Negativ inställning.
Förhållandet till min sambo tänker jag inte ens gå in på, men det hjälper inte upp situationen precis.
Jag har kört fast i trädgården. Jag får inget gjort, utan väntar bara på "bättre tider". Häromdagen kände jag mig vilsen i min egen trädgård. Jag hade liksom inget att göra. Jag borde rent logiskt ha massor att göra, men...
Lilltjejen är sjuk igen, och det slutar hela tiden med att det är jag som tar hand om henne. Det är psykiskt påfrestande eftersom hon hela tiden skriker när något går henne emot. Det kan vara så små saker som att jag frågar henne om hon vill ha glass när hon inte vill ha det. Och så vill hon bli buren hela tiden, och har ingen som helst förståelse för att mamma behöver sitta ner någon gång ibland.
Det blåser oavbrutet. Även om det är fint väder kan vi inte gå ut eftersom vi mer eller mindre blåser bort. Speciellt nu när tösen är dålig har hon inget tålamod med blåsten. Just nu är det "Blåser mycket här" som är standardfrasen. (Alternativt "Sluta blåsa!") Vi har fortfarande inte grillat en enda gång i år, eftersom det ständigt blåser.
Jobbet känns trist eftersom jag håller på att ramla ur planeringen där jag jobbar nu (inskolning, beställningar inför hösten... Det är mer och mer som inte innefattar mig), samtidigt som jag inte är med i planeringen på mitt nya ställe, till stor del beroende på att "vi kan ju inte bestämma något innan vi vet... Vi kan inte, vi kan inte, vi kan inte..." Negativ inställning.
Förhållandet till min sambo tänker jag inte ens gå in på, men det hjälper inte upp situationen precis.
Kommentarer
Trackback
