applicera ofin il

Jag hade fattat ett beslut, att inte börja jobba igen förrän på måndag, låta magen vila över helgen, och kanske dra ner lite på Novalucol-knaprandet innan det är dags att jobba igen. Funderade på att låta tjejen vara hemma från dagis, eftersom jag mår hyfsat om jag bara rör på mig, och hon leker ju så bra utomhus när hon är frisk, så då kan jag vara lite sjuk utan att det stör.

Jag såg en riktigt mysig dag framför mig, med mellis utomhus, solsken naturligtvis, och kanske besök av min kompis som bor på området...
Då ringde telefonen. Dagispersonalen tyckte inte att min tjej verkade så pigg. Förkyld, kanske feber, men även svullen under ögonen. Åka och hämta. Säga adjö till mysplanerna för fredagen. Konstatera att det blir en sjukdag istället...

Jag talade om för min sambo att jag inte skulle orka vara sjukmamma och sjuk själv hela dagen, så han skulle komma hem till lunch (de har flex från tolv på fredagar), så det var rätt okej ändå.

Vi åt frukost, och sedan ville hon sova på soffan. Sedan ville hon sova i vagnen, så vi tog en promenad, och när vi kom tillbaka vid nio hade hon sovit en stund, och fortsatte med det en halvtimme till. Efter det var vi ute en liten stund, men sedan gick vi in och så ville hon sova i min säng. Sedan somnade hon nästan när hon skulle hjälpa mig att laga pannkaka, så då fick hon sova i sin egen säng, kanske en halvtimme. Vid det laget kollade jag tempen igen, och eftersom det var 38,1 och hon var så trött fick hon en tablett. Tio minuter senare tog vi en promenad med vagnen på vår lilla återvändsgata, och plötsligt fanns det massor av energi i den lilla kropppen.

Den stora kroppen däremot hade tagit slut, och jag började längta efter hennes pappa, som lovat att komma hem. Till slut kom han, efter att ha tagit en inköpsrunda utan resultat. Han åt, och sedan informerade han mig om att bilen måste tvättas, och det på momangen. Eftersom vi inte hade grejer hemma fick han lov att åka iväg och handla lite till. Allt detta utan att ens fråga om jag orkade en stund till. Vid det laget låg jag på soffan och försökte vila, men det var väl en alltför fin pik för att gå fram...

Till slut lade jag henne igen, och så sov både hon och jag i nästan två timmar, och när jag kom upp hade han fortfarande inte tvättat klart bilen, men på bordet stod en långstjälkad röd ros.
Otacksam som jag är frågade jag mig själv om han hade tänkt att dottern skulle äta den, men sckade och plockade fram något ur frysen. Klockan var halv fem och jag hade ännu inte sett skymten av något avbyte...

Det mest irriterande med alltihop var att han gjorde en massa saker som jag vill att han ska ta tag i. Han hade letat efter hyllor till mina grejer, han hade kollat på trädgårdsmöbler och lite sånt, som han har undvikit den sista tiden, så jag är jätteglad att han gör det. Men jag behövde honom hemma! Det skulle kunna vara en liten hint att jag, som aldrig lyckas somna på dagtid i normala fall, sov två timmar utan problem, strax efter två på eftermiddagen... Jag är inte frisk, så är det bara!

Ett par timmar på kvällen tog han hand om henne, och lät mig gå på toaletten (vilket jag kom på att jag inte hade gjort på hela dagen! När jag väl kom på att jag behövde, hade hon antagligen precis somnat, eller något... Jag vet inte!). Jag tog en lugn promenad i skogen också, för att få vara för mig själv, och för att få röra på magen. Jag gick i närområdet, i skogar som jag inte hunnit utforska sedan vi flyttade hit. Oftast har jag ju barnvagn med mig, eller så ska jag ha lite fart...

Jag bokade in ett tidigt besök på plantskolan i morgon, tillsammans med min svägerska med den himmelska trädgården. Vi tar med lite frukt eller så, så kan vi vara kvar länge. Då tänker jag inte skynda mig hem, om jag säger så.