Synd om mig...

Idag tycker jag synd om mig igen.

Det är mors dag och jag är mor, men jag får minsann ingen tårta. Min dotter är så liten att hon inte kan skyllas för något, och min sambo var så inställd på att åka till sin mamma oavsett om lilltjejen kunde följa med eller inte, att han tydligen glömde bort att mors dag är min dag också. Men vi har ingen bra historik på det området, så jag hade inte väntat mig något.

Däremot känns det jobbigt att återigen sitta fast här med en sjuk unge som börjar gå mig på nerverna. Jag vet att det låter hemskt att uttrycka sig så, men jag får ju ingen tid att återhämta mig. Jo, jag var ju och handlade idag. HA! Jag fick praktiskt taget en halvtimme på mig att storhandla, när det i stort sett tar en halvtimme bara att åka dit och tillbaka. Sedan borde vår dotter ha maten på gång i alla fall. Snacka om stressande situation. Ingen återhämtning där. Sedan lämpade jag av varorna och åkte iväg till apoteket efter mer Alvedon, så att tösen kunde få en innan hon skulle sova middag. Sedan fick jag mat.

Jag börjar få lite panik, för det blir jag som får vara hemma i morgon också. Utan att få komma ifrån alls.

Det är synd om mig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0