applicera ofin il

Vår lilla tjej har den senaste veckan börjat strunta i vad vi säger och "göra ändå". Hon har hittills varit väldigt beskedlig, och jag vill alls inte påskina att hon är ohanterlig nu heller, men det är något nytt på gång!

Mormor hämtade henne på dagis i onsdags, och när jag kom för att hämta henne (om inte tidigare) började hon kasta saker. Mat, leksaker, småprylar... Hon slog på mig med en flugsmälla (strax efter att mormor sopat till en geting som hon hittat på golvet, så hon hade väl inspiration) Min markering om att det inte var okej verkade hon inte bry sig om, och istället för flugsmällan började hon plocka med annat. Hon började kasta igen, och jag körde mitt stensäkra knep: "Om du inte slutar kasta saker får vi lov att åka hem"

Stensäkra knep äro icke beständiga.
Smäck sa det, och så kastade hon morfars pannlampa på mig.

Strax efteråt satt vi i bilen, under gråt och tandagnisslan (inte från mig, för så illa träffade inte lampan) och för första gången hade jag tvingat min dotter att lämna mormor och morfar på grund av hennes beteende...

Här hemma hade vi en liten batalj igår. Jag stod och skar kyckling i stekvänliga bitar, och sa till dottern att hon inte fick hjälpa till. Eftersom jag hade händerna fulla av äckligt kycklingslem fick jag lov att lyfta bort henne verbalt istället för med kroppen, och vid sådana tillfällen kan det bli lite irriterade toner med aningens förhöjd volym... typ. Hennes reaktion var att strunta i mig, varpå jag sa att hon måste lyssna på mamma, för så är det bara.

"Jag tycker inte om mamma. Jag tycker om pappa bara!"

I morse skulle pappa lämna henne på dagis, och när de packar ihop sig vägrar hon plötsligt. Då vill hon inte åka med pappa, utan mamma ska lämna henne. Snacka om att vara ombytlig!