Som nyförlovad!
Idag firar jag och min sambo sju års förlovning.
I morse var det alltså sju år sedan vi råkade sätta på MTV innan vi skulle till jobbet, och de spelade vår låt. Eftersom ringarna var inhandlade och bara väntade på tillfället, och åtta är bådas vårt turtal, passade åttonde september utmärkt. Spontant och alls icke välplanerat, eftersom han hade en spelafton inplanerad med killgänget samma kväll... Jag åkte ensam till mina föräldrar med en sprillans ny glänsande ring på fingret.
När jag var gravid gick jag upp en hel del i vikt, och ringen fick tillfälligtvis flytta till en guldkejda runt halsen. Men trots att kilona (nästan) är borta har ringen envist vägrat passa på fingret. Och kedjan brast för två år sedan, när jag satt och ammade och dottern var klåfingrig... Sedan dess har ringen legat i en låda i väntan på utkomsten av träningsfilmen "Pilates för ringfingrar".
Igår, efter många om och men, kom jag äntligen iväg till min sambos jobbarkompis, tillika silversmed, som lovat att hjälpa mig att bulta ut ringen en aning. Det var inte så lätt som vi hoppades, så jag fick hämta den idag på förmiddagen, men då passade den också perfekt, och den glänste vackert där den fann sin plats på mitt finger.
Så dagens romantiska lunch på restaurang fick ett extra romantiskt skimmer över sig, då jag kände mig nyförlovad igen! (Inte ens fästmannens envisa huvudvärk, som förkortade vår stund på egen hand, kunde förta min lycka över att åter känna mig förlovad - inte bara veta att jag är det.)
I morse var det alltså sju år sedan vi råkade sätta på MTV innan vi skulle till jobbet, och de spelade vår låt. Eftersom ringarna var inhandlade och bara väntade på tillfället, och åtta är bådas vårt turtal, passade åttonde september utmärkt. Spontant och alls icke välplanerat, eftersom han hade en spelafton inplanerad med killgänget samma kväll... Jag åkte ensam till mina föräldrar med en sprillans ny glänsande ring på fingret.
När jag var gravid gick jag upp en hel del i vikt, och ringen fick tillfälligtvis flytta till en guldkejda runt halsen. Men trots att kilona (nästan) är borta har ringen envist vägrat passa på fingret. Och kedjan brast för två år sedan, när jag satt och ammade och dottern var klåfingrig... Sedan dess har ringen legat i en låda i väntan på utkomsten av träningsfilmen "Pilates för ringfingrar".
Igår, efter många om och men, kom jag äntligen iväg till min sambos jobbarkompis, tillika silversmed, som lovat att hjälpa mig att bulta ut ringen en aning. Det var inte så lätt som vi hoppades, så jag fick hämta den idag på förmiddagen, men då passade den också perfekt, och den glänste vackert där den fann sin plats på mitt finger.
Så dagens romantiska lunch på restaurang fick ett extra romantiskt skimmer över sig, då jag kände mig nyförlovad igen! (Inte ens fästmannens envisa huvudvärk, som förkortade vår stund på egen hand, kunde förta min lycka över att åter känna mig förlovad - inte bara veta att jag är det.)
Kommentarer
Trackback
