applicera ofin il

Jag var på en kick-off-variant med mitt jobb igår. Vi åkte till ett konferenscenter i Kungsör, lite slitet på ytan, men inuti var det alldeles tipp topp. Vi skämdes bort ordentligt, med förrätt till lunchen, trerätters på kvällen, och alldeles förbluffande god mat, men det som lämnade lite övrigt att önska var promenadstråken.
Vi hittade flera trevliga stigar, men alla slutade i ingenting, och till och med den som ledde till ett utsiktstorn med informationstavla försvann då och då i tomma intet, och man fick gissa sig fram över en gräsmatta eller nerför en slänt...

Efter trerättersmiddagen var jag och min bästa jobbarkompis sugna på en promenad, så vi gav oss in mot centrum, där det i alla fall fanns vägar att gå på. Logiken sprudlade när vi gissade på att "om vi går in på den där gatan och svänger höger sedan, så kommer vi tillbaka till bron över vattnet", men vi valde att gå en bit till innan vi vek av, men resonemanget håller ju även om man tar tvärgata tre istället för tvärgata två...
När vi sedan vek av och skulle svänga höger, visade det sig att det inte fanns någon möjlighet att svänga höger riktigt så markant som vi önskade, men vi tänkte att "det är klart att vi kommer åt höger till slut", så vi fortsatte...

Så här i efterhand kan jag konstatera att vi inte kom till höger, för plötsligt såg jag hus som talade om för mig att vi på något sätt promenerat så pass långt att vi hamnat i det område där våra vänner bodde när de bodde i Kungsör... Som jag tycker ligger lite väl ocentralt för att man ska hamna där av misstag...
Och mycket riktigt pekade mannen med hunden, som vi frågade om vägen åt ett helt annat håll än vi tyckte att han borde göra, och skickade in oss bland en samling trevåningshus med orden "Vik inte av utan fortsätt däråt!" Och vi fösökte verkligen! Så mycket vi bara kunde förskte vi att inte vika av, men vi insåg att det där med att gå genom husen inte skulle uppskattas av invånarna, så vi vek av, men försökte komma tillbaka åt rätt håll.

Här någonstans hade vi ringt till en kollega för att uppmärksamma dem på att vi inte var där, så att bussen inte skulle åka utan oss. Det var fortfarande en halvtimma kvar innan vi skulle åka, så vi hade tid på oss, men eftersom vi inte var säkra på vägen, kunde det ju ta... lång tid.

Snart nog ringde min bästa jobbarkompis hem till sin sambo och förklarade sammanbitet att vi var vilse, och behövde hans hjälp. Nätet kopplades upp, och han försökte hitta våra gator och ge oss en vägbeskrivning. Samtidigt frågade jag en dam med hund (vi gillar hundar) om vägen och fick en mer detaljerad beskrivning den här gången. Så vi gick enligt den medan sambon per telefon konstaterade att det såg rätt ut, och snart kände vi igen oss. Nu hade vi tio minuter på oss att gå uppför en backe, men vi ringde ändå kollegan igen, för att be honom hämta våra väskor.

Mötta av skratt och applåder satt vi på bussen med sex minuter till godo. Då fick jag också veta att en kollega försökt ringa till mig då det var upptaget på den andra telefonen, men min telefon låg hemma, och så var nu även min sambo orolig för mig! Till slut fick jag tag på honom och kunde meddela att allt var okej, jag satt på bussen och var på väg hem.

Snacka om att vi kommer att få höra det här! Men vi är överens om att stenhårt hålla fast vid att vi låtsades bara för att få komma med i en kollegas traditionella frågesport om lustiga historier om medarbetarna (där jag kom med förra året, när jag tog med en kräftklo för att ha kräftskiva på bussen hem från kick-offen). Vi ska ha planerat allt i detalj flera månader i förväg, och skratta åt dem för att de gick på det. =)

(Vi fick också veta att personalen gjort stora ögon när de fick höra att två stycken gått vilse. "Här? I Kungsör?")