Treårstrots...
Jag har numera en treåring här hemma. Hon har varit trotsig åtminstone några månader nu, och nu är hon lite i sitt esse. (Eller så vill hon bara jävlas lite, men det är väl det som är trots?!)
De senaste kvällarna har hon envisats med att hitta på saker som ska få mig att komma in och prata med henne. Det är vatten, hosta, bajs i blöjan, fel blöja, fel täcke, ont både här och där... Allt och ingenting!
Att ignorera det hjälper inte. Att säga till henne att vara tyst och sova hjälper inte (mycket beroende på att hon för tillfället vägrar sova. Hon ska "vila med öppna ögon", som hon säger, och jag går med på det eftersom jag vet att hon snart sover sött. Just nu är hon dock väldigt känslig för felsägningar, och bryter ihop om jag säger till henne att sova istället för att vila...). Går jag henne till mötes kommer snart nästa grej, så det hjälper inte heller. Jag försöker förekomma henne, genom att redan från början erbjuda vatten, låta henne välja täcke, och så vidare, men då är hon inte törstig, utan behöver vatten för att hon hostar...
Det enda som hittills visat sig fungera är behärskad ilska. Att lugnt och tydligt tala om för henne att mamma blir riktigt arg om hon inte är tyst och ligger i sin säng.
Det är bara det att jag inte gillar att vara arg. Inte ens behärskat arg. Jag gillar inte att "hota", och jag vill för allt i världen inte gå över gränsen och hota med något som inte hör till konflikten. Idag "hotade" jag med att hon inte skulle få ha dörren öppen om hon inte låg stilla i sin säng, och det känner jag är rätt okej, även om jag inte gillar det heller. Jag vill däremot inte hota med att slänga alla hennes leksaker, eller något sådant. Det hör ju inte dit! Då är jag bara elak!
Jag tror dock att jag börjar bli bättre på det här, för idag gick det ganska fort. =)
De senaste kvällarna har hon envisats med att hitta på saker som ska få mig att komma in och prata med henne. Det är vatten, hosta, bajs i blöjan, fel blöja, fel täcke, ont både här och där... Allt och ingenting!
Att ignorera det hjälper inte. Att säga till henne att vara tyst och sova hjälper inte (mycket beroende på att hon för tillfället vägrar sova. Hon ska "vila med öppna ögon", som hon säger, och jag går med på det eftersom jag vet att hon snart sover sött. Just nu är hon dock väldigt känslig för felsägningar, och bryter ihop om jag säger till henne att sova istället för att vila...). Går jag henne till mötes kommer snart nästa grej, så det hjälper inte heller. Jag försöker förekomma henne, genom att redan från början erbjuda vatten, låta henne välja täcke, och så vidare, men då är hon inte törstig, utan behöver vatten för att hon hostar...
Det enda som hittills visat sig fungera är behärskad ilska. Att lugnt och tydligt tala om för henne att mamma blir riktigt arg om hon inte är tyst och ligger i sin säng.
Det är bara det att jag inte gillar att vara arg. Inte ens behärskat arg. Jag gillar inte att "hota", och jag vill för allt i världen inte gå över gränsen och hota med något som inte hör till konflikten. Idag "hotade" jag med att hon inte skulle få ha dörren öppen om hon inte låg stilla i sin säng, och det känner jag är rätt okej, även om jag inte gillar det heller. Jag vill däremot inte hota med att slänga alla hennes leksaker, eller något sådant. Det hör ju inte dit! Då är jag bara elak!
Jag tror dock att jag börjar bli bättre på det här, för idag gick det ganska fort. =)
Kommentarer
Trackback
