Påskfirande
Jag är en mamma som gärna vill ordna traditioner och fina upplevelser för mitt barn, speciellt kring högtider som jul, midsommar, födelsedagar och så klart den nu aktuella påsken. Tyvärr har jag en massa planer i huvudet, men jag väntar alltid till sista sekunden innan jag ordnar det, och av den anledningen går det hela oftast om intet.
I år hade jag, som vanligt, en bild i huvudet av att min dotter var ute på äggjakt i solskenet, och det hela resulterade i att hon fick en lite större påskpresent, antingen i ett påskägg, eller i en påskig presentpåse.
Hur äggjakten skulle utformas visste jag inte, och vad hon skulle få i påskpresenten var inte bestämt, men vädergudarna verkade ha bestämt sig för att samarbeta i alla fall. Sambon däremot är aldrig speciellt intresserad av att samarbeta i dessa sammanhang, och speciellt ovillig var han i år, då han började bli sjuk. Alltså var det endast min egen hjärna som fick arbeta på den här idén.
Tidigt på påskaftons morgon satte jag mig vid datorn och letade reda på en sida där man kan skriva ut påskbilder att färglägga, och hittade vad jag sökte: ett papper fullt av påskägg. Två exemplar skrevs ut och målades i samma färger. Det ena pappret fick vara helt, medan jag klippte ut äggen från det andra. Sedan följde en av nöden påtvingad tur till mataffären, där jag även fann kludd att sätta upp de utklippta äggen med i trädgården. Hem och äta lunch, och sedan iväg igen. Denna gång till växtbutiken, och så ett snabbt stopp vid köpcentret, där jag var tvungen att fatta beslut om påskpresentinnehåll på stående fot. Jag höll länge i ett paket med korttillverkningsprylar, men bestämde mig för att köpa något att leka med utomhus i stället. Det är ju så fint väder, och det vore ytterst osmart att tvinga in henne med korttillverkning nu. Resultatet blev en "bubbelburk" med massa olika såpbubbelredskap, och en mjuk boll med prinsessor på. Jag tittade även på ett stort påskägg, men de var inte tillräckligt stora, så jag avstod.
Sedan skjutsade jag hem min svägerska och hon letade reda på ett gammalt påskägg, som jag fick gratis, och när jag tog ut prylarna ur burken gick det bra att få ner dem i ägget.
Så bar det av hemåt, jag packade ur bilen och rusade runt i trädgården med äggen, hämtade dottern och gav henne det hela pappret och instruktionen att leta reda på äggen som smitit. Alla fanns på bild, så det hon behövde göra var att hitta dem och sätta dem på respektive ägg, så visste hon hur många som var kvar. Om hon lyckades skulle hon få en påskpresent.
Hon gav sig av, och jag rusade till bilen för att hämta presenten, innan jag hjälpte henne lite på traven med de sista äggen. Hon blev lite distraherad av fjärilar, och den som satt på gungan måste ju få gunga en stund... Till slut var i alla fall alla äggen infångade och hon fick öppna presenten, och därpå följde en stund av såpbubbelskoj: blåsa, jaga, prova de nya, annorlunda blåsmojängerna... Sedan åkte vi till mormor och morfar.
Som sammanfattning kan jag konstatera att det var lite på håret rent tidsmässigt, men ändå väldigt lyckat. Nästa år ska jag försöka vara ute i lite mer god tid. Men å andra sidan är det väl en tradition i sig, att jag ska stressa ihjäl mig för att fixa traditionerna.
I år hade jag, som vanligt, en bild i huvudet av att min dotter var ute på äggjakt i solskenet, och det hela resulterade i att hon fick en lite större påskpresent, antingen i ett påskägg, eller i en påskig presentpåse.
Hur äggjakten skulle utformas visste jag inte, och vad hon skulle få i påskpresenten var inte bestämt, men vädergudarna verkade ha bestämt sig för att samarbeta i alla fall. Sambon däremot är aldrig speciellt intresserad av att samarbeta i dessa sammanhang, och speciellt ovillig var han i år, då han började bli sjuk. Alltså var det endast min egen hjärna som fick arbeta på den här idén.
Tidigt på påskaftons morgon satte jag mig vid datorn och letade reda på en sida där man kan skriva ut påskbilder att färglägga, och hittade vad jag sökte: ett papper fullt av påskägg. Två exemplar skrevs ut och målades i samma färger. Det ena pappret fick vara helt, medan jag klippte ut äggen från det andra. Sedan följde en av nöden påtvingad tur till mataffären, där jag även fann kludd att sätta upp de utklippta äggen med i trädgården. Hem och äta lunch, och sedan iväg igen. Denna gång till växtbutiken, och så ett snabbt stopp vid köpcentret, där jag var tvungen att fatta beslut om påskpresentinnehåll på stående fot. Jag höll länge i ett paket med korttillverkningsprylar, men bestämde mig för att köpa något att leka med utomhus i stället. Det är ju så fint väder, och det vore ytterst osmart att tvinga in henne med korttillverkning nu. Resultatet blev en "bubbelburk" med massa olika såpbubbelredskap, och en mjuk boll med prinsessor på. Jag tittade även på ett stort påskägg, men de var inte tillräckligt stora, så jag avstod.
Sedan skjutsade jag hem min svägerska och hon letade reda på ett gammalt påskägg, som jag fick gratis, och när jag tog ut prylarna ur burken gick det bra att få ner dem i ägget.
Så bar det av hemåt, jag packade ur bilen och rusade runt i trädgården med äggen, hämtade dottern och gav henne det hela pappret och instruktionen att leta reda på äggen som smitit. Alla fanns på bild, så det hon behövde göra var att hitta dem och sätta dem på respektive ägg, så visste hon hur många som var kvar. Om hon lyckades skulle hon få en påskpresent.
Hon gav sig av, och jag rusade till bilen för att hämta presenten, innan jag hjälpte henne lite på traven med de sista äggen. Hon blev lite distraherad av fjärilar, och den som satt på gungan måste ju få gunga en stund... Till slut var i alla fall alla äggen infångade och hon fick öppna presenten, och därpå följde en stund av såpbubbelskoj: blåsa, jaga, prova de nya, annorlunda blåsmojängerna... Sedan åkte vi till mormor och morfar.
Som sammanfattning kan jag konstatera att det var lite på håret rent tidsmässigt, men ändå väldigt lyckat. Nästa år ska jag försöka vara ute i lite mer god tid. Men å andra sidan är det väl en tradition i sig, att jag ska stressa ihjäl mig för att fixa traditionerna.
Kommentarer
Trackback
