Sjuk, sjuk, sjuk...
Det är inte det minsta roligt att vara sjuk. Jag klarar mig hyfsat större delen av dagen, beroende på att jag hela tiden äter. På något konstigt sätt känns det bättre när jag sväljer hela tiden, än när jag undviker att svälja. På nätterna vaknar jag så fort jag sväljer, för att det gör så ont, och det är ju ingen toppenidé att ha en halstablett i munnen medan man sover... (Men jag har provat det också.)
Nu har jag fått tid på läkarmottagningen (men jag vet inte om jag ska träffa läkaren) för att göra en odling. De tyckte att det lät som halsfluss, så vi får väl se.
När det gäller att sysselsätta sig har jag varit lite förutseende. Exempelvis satte jag mig inte med Vi i villa-tidningen så fort jag hämtat posten igår, utan sparade den till ett senare tillfälle. I stället för att välja antingen trean eller fyran, som jag brukar göra på tisdagskvällar, spelade jag in Äntligen hemma och The Mentalist, medan jag tittade på NCIS och House. På så sätt har jag två bra (?) program att titta på idag.
Igår sorterade jag mina trädgårdstidningar och rensade samtidigt bokhyllan i sovrummet. Tyvärr hade jag inte tillräckligt många tidskriftsamlare, så ett besök på IKEA vore behövligt. Jag vill ju gärna vara enhetlig... Men det orkar jag inte i det skick jag är i nu.
Dessutom rensade jag mitt skrivbord en aning, och skapade ett nytt användningsområde för lådan som hör till. Numera har jag saker jag behöver i den, inte bara sådant som jag inte vill ha på skrivbordet. Det kallar jag nytänkande!
Jag önskar att det vore varmare ute, för då kunde jag ju sitta ute i trädgården och kanske göra något stillsamt, klippa risiga perenner, till exempel. Nu river det i halsen så fort jag andas utomhus, så kortaste vägen till postlådan eller bilen (när jag nu ska till doktorn) är vad som gäller.
Inte kan jag prata i telefon heller. Annars kunde jag ju ringa någon bekant och slå ihjäl en halvtimme eller två. Min svägerska, med den himmelska trädgården jobbar inte full tid, till exempel, eller min bror, som jag inte kunde träffa i måndags, när jag var i Stockholm. Det vore väl trevligt att snacka med honom. Men inte.
SMS är en underbar uppfinning när man är hes, men några längre samtal blir det ju inte!
Telefonen använder jag i alla fall bara om det är nödvändigt: Ringa jobbet eller läkaren. Sambon får SMS.
Nej, nu ska jag vara emlig i en och en halv timme till, innan jag ska vara hos läkaren.
Nu har jag fått tid på läkarmottagningen (men jag vet inte om jag ska träffa läkaren) för att göra en odling. De tyckte att det lät som halsfluss, så vi får väl se.
När det gäller att sysselsätta sig har jag varit lite förutseende. Exempelvis satte jag mig inte med Vi i villa-tidningen så fort jag hämtat posten igår, utan sparade den till ett senare tillfälle. I stället för att välja antingen trean eller fyran, som jag brukar göra på tisdagskvällar, spelade jag in Äntligen hemma och The Mentalist, medan jag tittade på NCIS och House. På så sätt har jag två bra (?) program att titta på idag.
Igår sorterade jag mina trädgårdstidningar och rensade samtidigt bokhyllan i sovrummet. Tyvärr hade jag inte tillräckligt många tidskriftsamlare, så ett besök på IKEA vore behövligt. Jag vill ju gärna vara enhetlig... Men det orkar jag inte i det skick jag är i nu.
Dessutom rensade jag mitt skrivbord en aning, och skapade ett nytt användningsområde för lådan som hör till. Numera har jag saker jag behöver i den, inte bara sådant som jag inte vill ha på skrivbordet. Det kallar jag nytänkande!
Jag önskar att det vore varmare ute, för då kunde jag ju sitta ute i trädgården och kanske göra något stillsamt, klippa risiga perenner, till exempel. Nu river det i halsen så fort jag andas utomhus, så kortaste vägen till postlådan eller bilen (när jag nu ska till doktorn) är vad som gäller.
Inte kan jag prata i telefon heller. Annars kunde jag ju ringa någon bekant och slå ihjäl en halvtimme eller två. Min svägerska, med den himmelska trädgården jobbar inte full tid, till exempel, eller min bror, som jag inte kunde träffa i måndags, när jag var i Stockholm. Det vore väl trevligt att snacka med honom. Men inte.
SMS är en underbar uppfinning när man är hes, men några längre samtal blir det ju inte!
Telefonen använder jag i alla fall bara om det är nödvändigt: Ringa jobbet eller läkaren. Sambon får SMS.
Nej, nu ska jag vara emlig i en och en halv timme till, innan jag ska vara hos läkaren.
Kommentarer
Trackback
