Bortkastad frihet

Idag har jag haft lyxen att vara ensam hemma halva dagen. Familjen är på Kolmården, och jag slutade jobba klockan tolv. I mina framtidsutsikter lovade dagen att bli riktigt skön. Svägerskan och jag skulle hitta på något kul ihop, kanske åka iväg lite längre för att njuta av någon sällan bevistad trädgårdsbutik... Solen lovade att skina, och allt såg perfekt ut.

Tills jag vaknade i morse, med en panisk hunger i min mage, redan halv sex på morgonen. Och innan frukosten fick stoppas i magen var jag tvungen att kolla blodsockret och bokföra det enligt konstens alla regler. När det var avklarat hade jag så ont i magen att jag knappt kunde stå rak, än mindre fokusera på att göra frukost.
Till slut hade jag fått ihop en hjälplig måltid, och började äta, bara för att konstatera att det inte hjälpte nämnvärt.

Stundtals gjorde det så ont att jag tvivlade på min egen förmåga att köra bil, vilket skulle leda till vissa komplikationer, med tanke på familjens bortovaro... Kanske skulle de kunna skjutsa mig på morgonen, så får jag väl ta bussen hem...
Efter många om och men packade jag mig i alla fall iväg i bilen, och även om jag inte handikappades totalt av magsmärtorna, var jag långt ifrån nöjd med situationen. Arbetsdagen kantades av toalettbesök (de flesta av dem helt verkningslösa) och Novalucol-tuggande, men riktigt bra blev det inte.
Väl hemma igen lade jag mig att vila, men inte ens en stunds sömn rådde bot.

Långfärden fick stryka på foten, och vi tog en sväng till den lokala växtbutiken, samt dess filial för inredning, stannade vid biblioteket och slutligen apoteket, för inköp av ytterligare Novalucol.

Det blev inte den dag av total frihet som jag sett framför mig... Och inte ger magen med sig... =(

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0