Förlossning?
Idag trodde jag för första gången i mitt liv på allvar att jag skulle föda barn. (Och då inte bara som en ganska logisk framtidsutsikt, utan som en mycket påtaglig "nu händer det-känsla")
Förra graviditeten kom ju aldrig så långt. Jag bar henne högt upp tills det var bestämt att det skulle bli snitt, och det bestämdes först kvällen innan den stora dagen.
Idag klev jag upp ur sängen efter min lilla tupplur, och överväldigades av smärta i de nedre regionerna. Jag provade att stå still och vänta på att det skulle gå över, men jag fick bita i gräset och konstatera att stående läge inte var aktuellt just nu. Jag satte mig ner på sängen igen, och kände en viss lättnad, men inte så där så att jag kunde slappna av. Jag funderade på att ropa på min sambo, men lyckades till slut ta mig till toaletten (även om jag inte vill veta hur löjlig jag såg ut...) och när jag hade kissat var smärtan borta.
Lättnaden var ganska stor när jag insåg att det inte var just idag bäbisen skulle komma. Speciellt som jag hade lovat att knipa ett tag till när jag gick från jobbet. =)
Förra graviditeten kom ju aldrig så långt. Jag bar henne högt upp tills det var bestämt att det skulle bli snitt, och det bestämdes först kvällen innan den stora dagen.
Idag klev jag upp ur sängen efter min lilla tupplur, och överväldigades av smärta i de nedre regionerna. Jag provade att stå still och vänta på att det skulle gå över, men jag fick bita i gräset och konstatera att stående läge inte var aktuellt just nu. Jag satte mig ner på sängen igen, och kände en viss lättnad, men inte så där så att jag kunde slappna av. Jag funderade på att ropa på min sambo, men lyckades till slut ta mig till toaletten (även om jag inte vill veta hur löjlig jag såg ut...) och när jag hade kissat var smärtan borta.
Lättnaden var ganska stor när jag insåg att det inte var just idag bäbisen skulle komma. Speciellt som jag hade lovat att knipa ett tag till när jag gick från jobbet. =)
Kommentarer
Trackback
