Så fort det kan ändras...

Jag kom nyligen hem med min dotter från dagis. Hon hann inte ens ur bilen förrän något var tokigt: hon ville inte bära sina extraskor från bilen upp till huset. När vi kom innanför dörren kom nästa gnäll: hon ville inte ha byxorna på sig. Sen kliade myggbettet på foten, hon måste ha salva, men inte den salvan, hon är hungrig, hon är trött... Listan blir lång på en kort stund. Suck!

Så kommer grannbarnen och frågar om hon vill cykla med dem, och plötsligt kan hon mycket väl ha byxorna på sig, myggbettet kliar inte så mycket och hon försvinner ut genom dörren med ett leende på läpparna.

Varför är hon inte sån med mig?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0