Stor dag idag
Idag är det äntligen dags för ultraljudet som ska hjälpa oss att avgöra huruvida det blir snitt eller inte den här gången.
Äntligen, för nu är jag trött på att gå omkring med den här tunga magen, trött på diabetesen och alla stick i fingrarna, trött på att slå i magen i allt och ingenting... Och äntligen, för nu får jag veta och slipper gå och gissa och tro hur det ska bli.
Samtidigt är det läskigt, för nu får jag troligen klara besked, och då är det ju så det blir. Då finns det inget alternativ längre. Och hur det än blir så blir det inte som jag vill.
Blir det snitt oroar jag mig för tiden efter. Hur ont kommer jag att ha? Hur länge ska jag vara kvar? Hur kommer dottern att ta det att mamma inte bor hemma på flera dagar?
Blir det normal förlossning oroar jag mig för alltihop. Hur ont kommer det att göra? Hur lång tid kommer det att ta? När kommer det att börja? Kommer jag att klara det?
Hur som helst är det en stor dag.
Äntligen, för nu är jag trött på att gå omkring med den här tunga magen, trött på diabetesen och alla stick i fingrarna, trött på att slå i magen i allt och ingenting... Och äntligen, för nu får jag veta och slipper gå och gissa och tro hur det ska bli.
Samtidigt är det läskigt, för nu får jag troligen klara besked, och då är det ju så det blir. Då finns det inget alternativ längre. Och hur det än blir så blir det inte som jag vill.
Blir det snitt oroar jag mig för tiden efter. Hur ont kommer jag att ha? Hur länge ska jag vara kvar? Hur kommer dottern att ta det att mamma inte bor hemma på flera dagar?
Blir det normal förlossning oroar jag mig för alltihop. Hur ont kommer det att göra? Hur lång tid kommer det att ta? När kommer det att börja? Kommer jag att klara det?
Hur som helst är det en stor dag.
Kommentarer
Trackback
