Gerillapyntare

Min svägerska hade läst i en trädgårdstidning om gerillaodling, det vill säga att man odlar på andras mark, exempelvis genom att strö ut frön, och tyckte att det var något för vår trädgårdsförening att anamma.

Innan klimatet gav oss möjlighet att göra det råkade jag ut för en annan gerilla, och det i mitt eget hem. Det var min fyraåring som annekterade hela vårt hem genom att sprida ut varenda julprydnad hon möjligtvis kunde hitta. Det dög inte alls att hänga grejer i grenen som sitter uppe under taket i hennes rum i just det syftet, eller att pynta granen som togs in ett par dagar tidigare än normalt för att glädja den lilla julomanen. Nej, varenda litet hörn av hemmet skulle pyntas, och varenda grej skulle användas. Och när allt var framställt började hon arrangera om.

Mitt enväldiga beslut att utesluta blått ur årets julfärgschema, och istället fokusera på rött, silver och glas, var något som mottogs med missnöje. Först var det protester av relativt demokratisk art, som sedan följdes av känslomässig utpressning ("Snääälla mamma!" med huvudet på sned) och till slut närmade sig lynchstämning. Som tur är har jag fortfarande storleken på min sida, så upproret kunde ganska enkelt tryckas ned, men förutom de blå kulorna blev det inget kvar i lådorna!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0