Högmod går före fall...
Nyårsfesten var planerad att äga rum hemma hos oss i år, liksom de två närmast föregående åren. Det bokades i slutet av november, så vi har haft tid att planera.
Idag var det dags att handla, så menyn spikades igår kväll och vi räknade ut hur mycket som skulle behövas. Tanken att dubbelkolla med samtliga gäster föresvävade mig, men jag slog bort den, och tänkte att jag för en gångs skull kunde meddela kostnaden (vi brukar dela på den) redan innan. Det skulle jag inte ha gjort!
Med nyårsmat för alldeles för många personer inhandlad meddelade vi de tilltänkta gästerna hur dags de skulle vara välkomna, bara för att sedan uppleva hur alla gästerna potentiellt föll bort. Först upptäckte jag ett inlägg på facebook som avslöjade att ett av paren hade en sjuk dotter och kanske inte skulle kunna komma. Sedan ringde en annan och berättade snörvlande att både hon och dottern var genomförkylda, och kanske inte skulle kunna komma. Strax därefter fick jag ett SMS som talade om att den kvarvarande gästen ville rå om dottern i lugn och ro, och att de därför inte skulle komma till oss.
Okej, det är inte helt säkert att de sjuka missar tillställningen, men det kändes som att geisten rann av mig.
Varför ringde jag inte runt innan vi handlade??? Då hade jag inte haft fem (!) paket potatisgratäng i frysen, metervis av fläskfilé och flera liter tomatsoppa på tetrapack...
Men vi får väl äta lyxig kräftsoppa till lunch i flera dagar och beta av en potatisgratäng i taget...
