Inspirerad av huvudstaden
Nyss hemkommen efter en lång, slitsam, men trevlig dag i den kungliga huvudstaden kan jag konstatera att jag blivit en aning visare. Jag har kommit till några nya insikter, och fått några nya poster på min viktigt-att-prioritera-lista.
Högst upp på listan står nu ett par snygg-vinterskor/stövlar. Valde i morse mellan de varma och de snygga, och eftersom huvudstadsvistelsen innefattade ett teaterbesök föll valet på de snygga. Detta är något jag, och i ännu högre grad mina fötter, bittert ångrar just nu. Jag har nämligen, för första gången i mitt liv fått skoskavsblåsor ovanpå tårna. Javisst, ni läste rätt! Inte på hälarna, ej heller på utsidan av lilltårna (eller heter det småtårna i pluralis?), utan på ovansidan av tårna. Nämnda småtår är dock inte fria från plågor, de är påtagligt hoptryckta med deformerade och ilsket värkande tånaglar. Själva trampdynan lider av förslitningsskador på grund av för hög belastning i kombination med alltför tunna och hårda sulor. Och ovanpå allt detta har jag sedan vi kom in på stationen i Eskilstuna på förmiddagen varit väldigt frusen om fötterna. Önskar att jag hade varit lite mindre praktisk när jag köpte mina varma skor, så att de inte hade varit fullt så överdimensionerade på alla upptänkliga ledder, så att jag hade kommit undan med att ha dem till mina finbyxor... Tyvärr tänkte jag på att pulsa i snö, både hemma med min tre-och-ett-halvt-åring, och på jobbet med mina sex-sju-och-åtta-åringar. Man kunde ju tycka att mina teaterbesök i Stockholm vintertid, vilka inträffar cirka en gång vartannat år, skulle väga lite tyngre. Nu får jag istället nöja mig med att komplettera...
Nästa insikt är att man helst inte ska sitta allra längst fram på Chinateatern, men det finns några lockande platser längst fram på sektionen som ligger lite på sidan av... Därifrån borde man se något mer av vad som händer på hela scenen, även om man inte når upp till 1,60-metersstrecket på måttstocken.
Något stressad av att vår lite senarelagda kvällsmåltid just kommit ut ur ugnen och väntar på att ätas upp, kan jag sammanfatta två ytterligare punkter som att de handlar om behovet av planering av tranporten vid nästa Stockholmsresa. Utvärdering av mobilbiljetten på tåget är på sin plats (det faktum att min mobiltelefon nyttjar svart text i meddelandena talar till mobilbiljettanvändandets fördel), liksom utforskande av tunnelbanesituationen.
Högst upp på listan står nu ett par snygg-vinterskor/stövlar. Valde i morse mellan de varma och de snygga, och eftersom huvudstadsvistelsen innefattade ett teaterbesök föll valet på de snygga. Detta är något jag, och i ännu högre grad mina fötter, bittert ångrar just nu. Jag har nämligen, för första gången i mitt liv fått skoskavsblåsor ovanpå tårna. Javisst, ni läste rätt! Inte på hälarna, ej heller på utsidan av lilltårna (eller heter det småtårna i pluralis?), utan på ovansidan av tårna. Nämnda småtår är dock inte fria från plågor, de är påtagligt hoptryckta med deformerade och ilsket värkande tånaglar. Själva trampdynan lider av förslitningsskador på grund av för hög belastning i kombination med alltför tunna och hårda sulor. Och ovanpå allt detta har jag sedan vi kom in på stationen i Eskilstuna på förmiddagen varit väldigt frusen om fötterna. Önskar att jag hade varit lite mindre praktisk när jag köpte mina varma skor, så att de inte hade varit fullt så överdimensionerade på alla upptänkliga ledder, så att jag hade kommit undan med att ha dem till mina finbyxor... Tyvärr tänkte jag på att pulsa i snö, både hemma med min tre-och-ett-halvt-åring, och på jobbet med mina sex-sju-och-åtta-åringar. Man kunde ju tycka att mina teaterbesök i Stockholm vintertid, vilka inträffar cirka en gång vartannat år, skulle väga lite tyngre. Nu får jag istället nöja mig med att komplettera...
Nästa insikt är att man helst inte ska sitta allra längst fram på Chinateatern, men det finns några lockande platser längst fram på sektionen som ligger lite på sidan av... Därifrån borde man se något mer av vad som händer på hela scenen, även om man inte når upp till 1,60-metersstrecket på måttstocken.
Något stressad av att vår lite senarelagda kvällsmåltid just kommit ut ur ugnen och väntar på att ätas upp, kan jag sammanfatta två ytterligare punkter som att de handlar om behovet av planering av tranporten vid nästa Stockholmsresa. Utvärdering av mobilbiljetten på tåget är på sin plats (det faktum att min mobiltelefon nyttjar svart text i meddelandena talar till mobilbiljettanvändandets fördel), liksom utforskande av tunnelbanesituationen.
Kommentarer
Trackback
