Vad ska jag göra?
Min dotter säger uttryckligen att hon inte tycker om sin farmor. Hon älskar både mormor och morfar, men hon tycker inte om farmor. Anledningen är ibland att farmor är gammal och ibland att farmor säger ifrån åt henne.
Min sambo tar ganska illa upp av detta, och de gånger farmor har hört det tar hon åt sig och blir sur. Personligen kan jag tycka att det är lite väl att bli sur över något en treåring säger ibland, men å andra sidan är det ju återkommande...
Sambon uttryckte idag att "det är samma regler som gäller överallt: hemma, hos farmor och hos mormor. Det ska jag styra upp!" Vad menar han med det? Att det är mormor och morfars fel att vår dotter gillar dem mer än farmor, och nu ska de få ändra på sig? Till saken hör att mormor och morfar inte har lika många ömtåliga saker, så hon kan härja runt där på ett annat sätt än hos farmor. Klart att de inte säger ifrån lika mycket! Ska de säga ifrån bara för sakens skull? För att inte farmor ska bli ledsen?
Mormor och morfar har dessutom en massa leksaker sparade hemma, så barnbarnen har massor att göra när de är där. Hos farmor finns det en säck med gosedjur och inget mer. Allt annat har hon lassat över till oss, som om inte vi har tillräckligt mycket leksaker ändå... Man får väl förstå att det är roligare hemma hos mormor då.
Mormor och morfar har också ett annat sätt med barn. De ägnar sig helhjärtat åt henne, kanske inte hela tiden, men ändå ganska mycket. Farmor vill helst ha vuxna omkring sig, och den som hellre pratar med mamma eller pappa är förstås inte lika rolig som någon som den som leker med en.
Det blir liksom en ond cirkel, speciellt som farmor blir sur istället för att "try harder".
Och vad ska jag göra åt det? Jag tycker inte att mina föräldrar ska behöva ändra sig till det sämre, bara för att farmor hamnar i dålig dager! Pappa i huset får väl skapa positiv publicitet kring farmor!
Jag har förresten försökt! jag har föreslagit att farmor ska hämta vår dotter på dagis och ta bussen ut hit. Hon älskar ju att åka buss, så det skulle höja farmors aktier: med farmor får man åka buss.
Jaja... Nu har jag skrivit av mig.
Min sambo tar ganska illa upp av detta, och de gånger farmor har hört det tar hon åt sig och blir sur. Personligen kan jag tycka att det är lite väl att bli sur över något en treåring säger ibland, men å andra sidan är det ju återkommande...
Sambon uttryckte idag att "det är samma regler som gäller överallt: hemma, hos farmor och hos mormor. Det ska jag styra upp!" Vad menar han med det? Att det är mormor och morfars fel att vår dotter gillar dem mer än farmor, och nu ska de få ändra på sig? Till saken hör att mormor och morfar inte har lika många ömtåliga saker, så hon kan härja runt där på ett annat sätt än hos farmor. Klart att de inte säger ifrån lika mycket! Ska de säga ifrån bara för sakens skull? För att inte farmor ska bli ledsen?
Mormor och morfar har dessutom en massa leksaker sparade hemma, så barnbarnen har massor att göra när de är där. Hos farmor finns det en säck med gosedjur och inget mer. Allt annat har hon lassat över till oss, som om inte vi har tillräckligt mycket leksaker ändå... Man får väl förstå att det är roligare hemma hos mormor då.
Mormor och morfar har också ett annat sätt med barn. De ägnar sig helhjärtat åt henne, kanske inte hela tiden, men ändå ganska mycket. Farmor vill helst ha vuxna omkring sig, och den som hellre pratar med mamma eller pappa är förstås inte lika rolig som någon som den som leker med en.
Det blir liksom en ond cirkel, speciellt som farmor blir sur istället för att "try harder".
Och vad ska jag göra åt det? Jag tycker inte att mina föräldrar ska behöva ändra sig till det sämre, bara för att farmor hamnar i dålig dager! Pappa i huset får väl skapa positiv publicitet kring farmor!
Jag har förresten försökt! jag har föreslagit att farmor ska hämta vår dotter på dagis och ta bussen ut hit. Hon älskar ju att åka buss, så det skulle höja farmors aktier: med farmor får man åka buss.
Jaja... Nu har jag skrivit av mig.
Kommentarer
Trackback
