Det är en fin linje...
Strax före lunch idag samlade jag ihop mig själv och åkte för att träna lite vattengympa. Det har fungerat bra hela våren, och jag känner att det är bra för mig att bara vistas i det varma vattnet i bassängen. Jag styr själv vad jag vill göra och inte, så det är ingen större risk att det går överstyr, eller att jag gör något som är dåligt för barnet eller för min kropp. Motion ska dessutom motion vara nyttigt för tarmarna, som jag ju haft lite strul med ett tag.
Samtidigt är det ju ändå så att jag har dåliga blodvärden, och blir helt slut av minsta lilla ansträngning. Förra veckan efter mitt lilla vattengympapass lackade jag ur totalt på sambon, och ansträngningen kan nog ha varit en bidragande orsak till den aningen överdrivna reaktionen. Nu känner jag också att jag håller på att ta slut. Inspirationen finns där, men orken saknas.
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det är en fin linje mellan vad som är nyttigt och vad som är dåligt för en. Hur ska jag kunna välja?
Tur att det bara är ett tillfälle kvar innan de stänger för sommaren!
