En epok går i graven

Nu har min dotters tid för att åka baklänges i bilen kommit till ett slut.
Efter en tid av klagomål på att hon mår illa när jag svänger (och likadant när hennes far kör) kom jag slutligen på att det kunde bero på själva baklängesfärden, så idag inhandlades inte mindre än två framlängesstolar (en till varje bil. Även om de är lätta att ta ur och sätta i, så känns det inte logiskt att ha stolen stående på dagis varje dag, bara för att pappa ska kunna hämta även om mamma lämnade...). Och när vi ändå var i farten passade vi på att köpa babyskydd (den första lilla bilstolen till bäbisen), så har vi det klart.

På väg hem provade vi alla nya features.
Om vi båda sträcker lite på nacken kan vi se varandra i backspegeln.
Istället för att förklara om det är på mammas eller hennes sida, kan jag peka på hästen.
Hon kan se genom framrutan, och upptäcka saker samtidigt som jag.
Vi försökte testa huruvida hon kan se en hund vid sidan av vägen, men eftersom det var lunchtider var det inga hundar ute på promenad. I brist på hundar provade vi med en barnvagn, som framfördes på trottoaren, och den såg hon utan större svårigheter.

Väl hemma förpassades två baklängesstolar upp på vinden för förvaring till dess bäbisen är redo för den sortens bilsäkerhet.
En epok gick i graven.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0