Min lilla storfiskare
När min dotter fyllde två, för lite mer än två år sedan, fick hon en flytväst och ett hemmagjort metspö av oss i present. Tanken var att hennes fiskeglada far många gånger skulle ta med henne ner till den närbelägna sjön, och även ut med farbrors båt, och de skulle fiska tillsammans.
Förra sommaren användes flytvästen för första gången, men då av dottern till min tyska kompis, när de lånade en båt och gav sig ut på en liten tur på den omtalade närbelägna sjön.
I maj, på dotterns fyraårsdag, användes metspöt för första gången, men då modifierat, så att kroken var utbytt till en klädnypa, och fiskarna kom i form av godispåsar.
I onsdags, på årets första semestervecka, lovade fadern att de skulle fiska, men med alla möjliga och omöjliga uppdrag att genomföra just den dagen, fick det skjutas upp till morgondagen, men på torsdagen hade vi bokat playdate med bästa kompisen, och det vore nog inte helt optimalt med två fyraåringar, och bara ett metspö... Så det fick lov att bli morgonfiske.
Morgonen kom, och regnet öste ner. Fisketuren fick åter ställas in.
Även fredagsmorgonen var aningen för blöt för att far och dotter skulle pallra sig ner till sjön, och resten av dagen försvann i ett töcken av bilbarnstolar, från semestern hemkomna morföräldrar och thaimat som hämtats hem för att fira föräldrarnas tioårsjubileum tillsammans.
Lördag morgon. Solsken. Medelstark vind.
Efter frukost påbörjades äntligen förberedelserna för premiärfisketuren. Flytvästen plockades fram, metspöt återställdes till sitt ursprungliga, krokförsedda, skick, faderns fiskeutrustning hämtades ner från vinden, en liten matsäck plockades i ordning och kameran, den minsta, packades med. På med oömma kläder, och så in i bilen. Avfärd mot sjön!
Fem minuter senare ringde telefonen. Flytvästen låg kvar hemma... Mamma fick rycka ut och leverera den saknade utrustningen. Och belönades med glädjen att se far och dotter spankulera ner mot vattnet. Dottern med flytvästen ordentligt "monterad" enligt konstens alla regler och metspöt käckt över axeln. Så vände hon sig om och ropade att hon skulle fånga en gädda. "Så hääääär stor!" Det var knappt att armarna räckte till. =)
Förra sommaren användes flytvästen för första gången, men då av dottern till min tyska kompis, när de lånade en båt och gav sig ut på en liten tur på den omtalade närbelägna sjön.
I maj, på dotterns fyraårsdag, användes metspöt för första gången, men då modifierat, så att kroken var utbytt till en klädnypa, och fiskarna kom i form av godispåsar.
I onsdags, på årets första semestervecka, lovade fadern att de skulle fiska, men med alla möjliga och omöjliga uppdrag att genomföra just den dagen, fick det skjutas upp till morgondagen, men på torsdagen hade vi bokat playdate med bästa kompisen, och det vore nog inte helt optimalt med två fyraåringar, och bara ett metspö... Så det fick lov att bli morgonfiske.
Morgonen kom, och regnet öste ner. Fisketuren fick åter ställas in.
Även fredagsmorgonen var aningen för blöt för att far och dotter skulle pallra sig ner till sjön, och resten av dagen försvann i ett töcken av bilbarnstolar, från semestern hemkomna morföräldrar och thaimat som hämtats hem för att fira föräldrarnas tioårsjubileum tillsammans.
Lördag morgon. Solsken. Medelstark vind.
Efter frukost påbörjades äntligen förberedelserna för premiärfisketuren. Flytvästen plockades fram, metspöt återställdes till sitt ursprungliga, krokförsedda, skick, faderns fiskeutrustning hämtades ner från vinden, en liten matsäck plockades i ordning och kameran, den minsta, packades med. På med oömma kläder, och så in i bilen. Avfärd mot sjön!
Fem minuter senare ringde telefonen. Flytvästen låg kvar hemma... Mamma fick rycka ut och leverera den saknade utrustningen. Och belönades med glädjen att se far och dotter spankulera ner mot vattnet. Dottern med flytvästen ordentligt "monterad" enligt konstens alla regler och metspöt käckt över axeln. Så vände hon sig om och ropade att hon skulle fånga en gädda. "Så hääääär stor!" Det var knappt att armarna räckte till. =)
Kommentarer
Trackback
