Myggplåga
Igår var det en fin kväll, och vi var ute ganska mycket. Vi lekte, grillade och fixade i trädgården.
Dottern, som älskas av myggorna och dessutom plågas svårt av deras bett, fick naturligtvis ett och annat myggbett, och då konstaterar vi åter hur lätt det är att glömma. Under den kyliga och regniga perioden som varit, har vi varit förskonade från myggor och därmed även myggbett. Då tänker man inte så mycket på att klä sig i heltäckande kläder när det blir varmt igen. Man tänker inte på att stryka på myggmedel innan man går ut.
Dottern gick och lade sig, men vaknade då och då plågad av svår klåda...
Vi var i vår tur ute ett bra tag kväll, och fick vår beskärda del av myggbett, mestadels kring fotlederna. Då vi inte har samma överkänslighet som dottern plågades vi inte tillnärmelsevis så mycket som hon skulle ha gjort, men eftersom det var så omänskligt många myggbett blev plågan ändå väldigt stor.
Så här dagen efter plågas vi vuxna lite av våra egna myggbett, men det är knappt värt att nämna.
Dottern plågas av sina myggbett, och det är värt att nämna. Hon klagar på att de gör ont, att de kliar, att hon inte kan sitta, att hon inta kan gå, hon gnäller, hon skriker, hon gråter...
Vilket leder till att vi vuxna plågas ytterligare.
Hur löser vi då detta?
I detta akuta läge behandlar vi med salvor av olika slag, och hoppas att det slutar klia, att det inte svullnar upp och att hon lugnar ner sig.
I förebyggande syfte vill min alltid lika dramatiske sambo att dottern inte får vistas ute utan heltäckande kläder (vilket i mitt tycke kan bli ett hårt straff om värmen kommer tillbaka på allvar) och att vi ska köpa just det myggmedel som fick bäst betyg i testet som publicerades i gårdagens tidning. (Att använda det myggmedel vi redan har, och som faktiskt har bevisat att det fungerar bättre än inget myggmedel alls, bara man faktiskt använder det, är enligt honom inget vettigt alternativ.)
Ja, ja... Vi får väl se. Min alltid lika dramatiska sambo är också världsbäst på att glömma när det inte är akut längre...
Dottern, som älskas av myggorna och dessutom plågas svårt av deras bett, fick naturligtvis ett och annat myggbett, och då konstaterar vi åter hur lätt det är att glömma. Under den kyliga och regniga perioden som varit, har vi varit förskonade från myggor och därmed även myggbett. Då tänker man inte så mycket på att klä sig i heltäckande kläder när det blir varmt igen. Man tänker inte på att stryka på myggmedel innan man går ut.
Dottern gick och lade sig, men vaknade då och då plågad av svår klåda...
Vi var i vår tur ute ett bra tag kväll, och fick vår beskärda del av myggbett, mestadels kring fotlederna. Då vi inte har samma överkänslighet som dottern plågades vi inte tillnärmelsevis så mycket som hon skulle ha gjort, men eftersom det var så omänskligt många myggbett blev plågan ändå väldigt stor.
Så här dagen efter plågas vi vuxna lite av våra egna myggbett, men det är knappt värt att nämna.
Dottern plågas av sina myggbett, och det är värt att nämna. Hon klagar på att de gör ont, att de kliar, att hon inte kan sitta, att hon inta kan gå, hon gnäller, hon skriker, hon gråter...
Vilket leder till att vi vuxna plågas ytterligare.
Hur löser vi då detta?
I detta akuta läge behandlar vi med salvor av olika slag, och hoppas att det slutar klia, att det inte svullnar upp och att hon lugnar ner sig.
I förebyggande syfte vill min alltid lika dramatiske sambo att dottern inte får vistas ute utan heltäckande kläder (vilket i mitt tycke kan bli ett hårt straff om värmen kommer tillbaka på allvar) och att vi ska köpa just det myggmedel som fick bäst betyg i testet som publicerades i gårdagens tidning. (Att använda det myggmedel vi redan har, och som faktiskt har bevisat att det fungerar bättre än inget myggmedel alls, bara man faktiskt använder det, är enligt honom inget vettigt alternativ.)
Ja, ja... Vi får väl se. Min alltid lika dramatiska sambo är också världsbäst på att glömma när det inte är akut längre...
Kommentarer
Trackback
