Poppis med förhinder
Av någon anledning verkar det ofta som att man går om varandra så här i semestertider. De flesta är lediga under sommaren, men det är ändå inte så lätt att träffas.
Antingen har man ledigt olika veckor, eller så har man semesterresor inplanerade olika veckor.
Idag fick jag personligen erfara detta fenomen, och det inte bara en gång.
I bilen på väg upp till Stockholm och Sveriges bästa handelsträdgård skrämdes jag halvt ihjäl av min egen meddelandesignal på mobilen. (Jag bytte från den anonyma "meddelandesignal 1", som inte mindre än två av mina närmaste kollegor hade på sina mobiler, vilket ledde till att jag ständigt blev besviken när det kom ett meddelande. I stället valde jag en lite mer annorlunda signal, den låter som glas som krossas, och oftast reagerar andra starkare på den än jag själv, men just när jag satt i bilen på motorvägen blev jag en aning överraskad...) Meddelandet var från dotterns lekkamrats mamma, som frågade om tjejerna kunde leka. Jag svarade att jag inte kunde, men att de kunde kolla med hennes far, och lämnade alternativet onsdag, eftersom vi bara ska vara hemma i morgon. Då skulle de i sin tur åka till Örebro, så det gick om intet.
När vi satt och åt lunch, eller snarare fikade som efterrätt, ringde en av mina jobbarkompisar (hon som jag brukar benämna "min bästa jobbarkompis", men nu har jag så många bra jobbarkompisar, som även skulle kunna läsa bloggen, så jag avstår från att rangordna dem) och frågade om vi kunde träffas på torsdag, men då ska vi ju till Stockholm, så jag föreslog fredag, men då skulle hon iväg. Hon skulle komma hem på måndag, och föreslog tisdag, men då ska vi till Västerås... Eventuellt skulle de iväg igen sen på onsdagen, så det gick inte att bestämma något. =(
Sammanfattningsvis var jag en poppis tjej idag, men tyvärr fick jag göra mina "fans" besvikna.
Antingen har man ledigt olika veckor, eller så har man semesterresor inplanerade olika veckor.
Idag fick jag personligen erfara detta fenomen, och det inte bara en gång.
I bilen på väg upp till Stockholm och Sveriges bästa handelsträdgård skrämdes jag halvt ihjäl av min egen meddelandesignal på mobilen. (Jag bytte från den anonyma "meddelandesignal 1", som inte mindre än två av mina närmaste kollegor hade på sina mobiler, vilket ledde till att jag ständigt blev besviken när det kom ett meddelande. I stället valde jag en lite mer annorlunda signal, den låter som glas som krossas, och oftast reagerar andra starkare på den än jag själv, men just när jag satt i bilen på motorvägen blev jag en aning överraskad...) Meddelandet var från dotterns lekkamrats mamma, som frågade om tjejerna kunde leka. Jag svarade att jag inte kunde, men att de kunde kolla med hennes far, och lämnade alternativet onsdag, eftersom vi bara ska vara hemma i morgon. Då skulle de i sin tur åka till Örebro, så det gick om intet.
När vi satt och åt lunch, eller snarare fikade som efterrätt, ringde en av mina jobbarkompisar (hon som jag brukar benämna "min bästa jobbarkompis", men nu har jag så många bra jobbarkompisar, som även skulle kunna läsa bloggen, så jag avstår från att rangordna dem) och frågade om vi kunde träffas på torsdag, men då ska vi ju till Stockholm, så jag föreslog fredag, men då skulle hon iväg. Hon skulle komma hem på måndag, och föreslog tisdag, men då ska vi till Västerås... Eventuellt skulle de iväg igen sen på onsdagen, så det gick inte att bestämma något. =(
Sammanfattningsvis var jag en poppis tjej idag, men tyvärr fick jag göra mina "fans" besvikna.
Kommentarer
Trackback
