Vidgade vyer
Min fyraåriga dotter är en av de mer tillbakadragna människor jag känner. Hon pratar helst inte med någon hon inte känner, och beroende på humöret kan hon undvika att prata med de hon känner också. Mamma, pappa och mormor brukar funka i alla lägen, men utöver det kan vem som helst stundtals bli utesluten ur samtalskretsen.
Idag åkte vi och hälsade på min faster i hennes tillfälliga sommarstuga, som hon förvaltar medan ägarna befinner sig i New York City. Redan när vi klev ur bilen klargjorde min dotter vilken typ av dag det var: hon skulle bli mycket svårflörtad.
Hon ville till att börja med inte lämna bilen, och hur som helst ville hon inte prata direkt med min faster, utan använde mig som mellanhand.
Efter en stund följde hon i alla fall lite truligt med och kastade brödbitar till fåglarna, och då kom en nästan lika trulig granntjej tillsammans med sin mamma för att säga hej. Hon använde likt min egen dotter mamma som mellanhand, men tillsammans fick de ur sig en inbjudan att komma över och titta på deras kaniner. Till slut gick hon, tillsammans med gammelfaster och mormor över till granntjejen och kaninerna. Och blev kvar.
De vuxna gick tillbaka, men hon stannade! Det är sensation! Särskilt som det var på en av hennes mindre pratglada dagar.
Hon kom tillbaka för att sitta i mitt knä en liten stund, och ta en kaka till.
En stund senare kom hon tillbaka för att gå och kissa.
Efteråt gick hon tillbaka till sin nya kompis, och jag anade svårigheterna som skulle komma när vi behövde åka hem...
Hon sa ifrån. Hon sprang iväg. Hon sparkade. Hon var inte alls speciellt sugen på att åka hem. Minst sagt. Hon ville hellre stanna hos sin nya kompis och hennes kaniner.
Och detta var alltså samma tjej som tidigare på dagen konstaterat det onda med nya kompisar.
Idag åkte vi och hälsade på min faster i hennes tillfälliga sommarstuga, som hon förvaltar medan ägarna befinner sig i New York City. Redan när vi klev ur bilen klargjorde min dotter vilken typ av dag det var: hon skulle bli mycket svårflörtad.
Hon ville till att börja med inte lämna bilen, och hur som helst ville hon inte prata direkt med min faster, utan använde mig som mellanhand.
Efter en stund följde hon i alla fall lite truligt med och kastade brödbitar till fåglarna, och då kom en nästan lika trulig granntjej tillsammans med sin mamma för att säga hej. Hon använde likt min egen dotter mamma som mellanhand, men tillsammans fick de ur sig en inbjudan att komma över och titta på deras kaniner. Till slut gick hon, tillsammans med gammelfaster och mormor över till granntjejen och kaninerna. Och blev kvar.
De vuxna gick tillbaka, men hon stannade! Det är sensation! Särskilt som det var på en av hennes mindre pratglada dagar.
Hon kom tillbaka för att sitta i mitt knä en liten stund, och ta en kaka till.
En stund senare kom hon tillbaka för att gå och kissa.
Efteråt gick hon tillbaka till sin nya kompis, och jag anade svårigheterna som skulle komma när vi behövde åka hem...
Hon sa ifrån. Hon sprang iväg. Hon sparkade. Hon var inte alls speciellt sugen på att åka hem. Minst sagt. Hon ville hellre stanna hos sin nya kompis och hennes kaniner.
Och detta var alltså samma tjej som tidigare på dagen konstaterat det onda med nya kompisar.
Kommentarer
Trackback
