Traktorrally
Idag har jag bevistat min hembygds stora begivenhet: Traktorrallyt i Lista. Runt 200 gamla traktorer i varierande skick (allt från vanvårdade, via välvårdade till överarbetade) samlas på ett fält, för att sedan i en lång rad åka en sväng på småvägar i området, och slutligen återvända till fältet igen. De flesta har utrustat sin traktor med en kärra, där släkt och vänner kan sitta och åka med. Även i detta återfinns alla grader av smakfullhet och uppfinningsrikedom. En del satsar på tidsenlighet, andra på bekvämlighet och åter andra försöker maxa antalet passagerare.
Publiken har möjlighet att vandra runt bland traktorerna och beroende på ålder antingen minnas sina egna erfarenheter av dylika maskiner, och jämföra med pappas traktor där hemma på gården, eller försöka förstå hur i all sin dar man stod ut med att sitta i dessa stålfåtöljer en hel dag på åkern... Dessutom erbjuds ett stort antal tillfällen att träffa på gamla bekanta att prata med en stund, förfäras över hur stora barnen har blivit (eller hur gamla deras föräldrar har blivit...), fika, äta korv och hamburgare, försöka göra fynd på loppisen eller bara försöka undvika att trampa i fårbajset eller en förrädisk grop i underlaget. Dagen till ära hade vädergudarna beordrat torka, så fårbajset medförde inga katastrofer. Groparna däremot kunde ställa till med en och annan värkande led.
Min egen främsta upplevelse från dagen var den totala humörmänniska som ofta omnämns "min dotter".
Ibland var hon ett under av solskenshumör, upptäckarlust och mod, men så plötsligt vände det tvärt till att vara en ren plåga av gnällighet och ovilja. Gräset som hittade in till hennes bara fötter i sandalerna orsakade till exempel ett påtvingat besök vid bilen, där mamma genom en ingivelse stoppat ner ett par strumpor, det vackra vädret till trots, och så fick resten av dagen avnjutas med varma, men av gräs okillade fötter. En riktig gnällperiod kunde avhjälpas med godispåsen som mamma smusslat med, eftersom det trots allt var lördag. Surkarten som följde med till hamburgerståndet var som bortblåst när vi ätit klart, och istället klingade hennes skratt över halva bygden när hon busade med morfar...
Publiken har möjlighet att vandra runt bland traktorerna och beroende på ålder antingen minnas sina egna erfarenheter av dylika maskiner, och jämföra med pappas traktor där hemma på gården, eller försöka förstå hur i all sin dar man stod ut med att sitta i dessa stålfåtöljer en hel dag på åkern... Dessutom erbjuds ett stort antal tillfällen att träffa på gamla bekanta att prata med en stund, förfäras över hur stora barnen har blivit (eller hur gamla deras föräldrar har blivit...), fika, äta korv och hamburgare, försöka göra fynd på loppisen eller bara försöka undvika att trampa i fårbajset eller en förrädisk grop i underlaget. Dagen till ära hade vädergudarna beordrat torka, så fårbajset medförde inga katastrofer. Groparna däremot kunde ställa till med en och annan värkande led.
Min egen främsta upplevelse från dagen var den totala humörmänniska som ofta omnämns "min dotter".
Ibland var hon ett under av solskenshumör, upptäckarlust och mod, men så plötsligt vände det tvärt till att vara en ren plåga av gnällighet och ovilja. Gräset som hittade in till hennes bara fötter i sandalerna orsakade till exempel ett påtvingat besök vid bilen, där mamma genom en ingivelse stoppat ner ett par strumpor, det vackra vädret till trots, och så fick resten av dagen avnjutas med varma, men av gräs okillade fötter. En riktig gnällperiod kunde avhjälpas med godispåsen som mamma smusslat med, eftersom det trots allt var lördag. Surkarten som följde med till hamburgerståndet var som bortblåst när vi ätit klart, och istället klingade hennes skratt över halva bygden när hon busade med morfar...
Kommentarer
Trackback
