Mänskligt beteende

Hela den mänskliga rasen har ett inbyggt beteende när det kommer till spädbarn.

Så fort ett spädbarn har kommit till världen vill man se henne eller honom så snart som möjligt.
Man vill gärna hålla barnet och gosa eller snosa. Alla har sina egna favoritställen att snosa på. Nacken är en klassiker, men det finns även de som favoriserar fötter, halsgropar eller magar.
Om man inte har möjlighet att hålla, gosa eller snosa vill man i alla fall komma så nära som möjligt. Kanske bara sticka fram ett finger som barnet kan gripa tag i, med hjälp av sin bedårande gripreflex, eller stå med händerna på ryggen och luta sig framåt mot ansiktet. Man intalar sig själv att man ska se, men inte röra, men på något sätt kommer man ändå så nära att man lika gärna hade kunnat röra barnet...

Min uppgift i dessa tider av svininfluensa är att bevara min bäbis från just detta beteende. Hindra släkt och vänner från att komma för nära. Beröva oss alla de första fotona av bäbisen med alla viktiga personer i hennes liv...

Detta går inte bara emot hela den mänskliga rasens beteende, det går också emot mina egna instinkter som mor. Jag vill visa upp mitt barn, jag vill att alla ska se hur fin hon är, jag vill höra alla beundrande kommentarer...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0