En ganska jobbig dag
Onsdag.
Vaknar klockan fyra, efter att ha kommit i säng först efter midnatt, för att byta blöja och amma. Även om vi ligger och ammar är det svårt att somna om när sambon ska upp halv sex, stora tjejen vaknar också typ då, och snart nog är det dags att förbereda för att åka till dagis.
Håller tummarna för att bilen startar, vilket den gör tack vare det nya batteriet som sattes i dagen innan.
Lämnar på dagis och åker en snabbis till affären på väg hem. När jag kommer ut ser jag att ena bakdäcket är platt. Hejdå förmiddagskaffe!
Jag är sinnebilden av en hjälplös kvinna: det är kallt och jag har en bäbis med mig, har inte en aning om vad jag ska ta mig till, vet inte ens om reservhjulet finns i bilen eller inte.
Tack och lov kom en fantastisk kvinna till min räddning. Hon gör mer än att bara hjälpa till: Hon tar tag i hela situationen och hämtar en bättre domkraft på sitt jobb (hon jobbar på en däckfirma, hur mycket tur får man ha?), erbjuder mig att sätta dottern i hennes varma bil istället för i min kalla, och vill inte ha någonting som tack.
Åker vidare till sambons jobb för att byta bil; han får ta hand om punkteringen. Hjälplös kvinna...
Slutligen kommer jag hem, stressar fram en caffe latte och får sedan bråttom att fixa mat innan jag måste iväg igen.
Lillan ska lämnas hos farmor och jag ska på massage. Sedan till dagis och hämta stora tjejen, tillbaka till farmor, amma, fika lite och bli rejält osams med stora tjejen. Inte så konstigt med tanke på att jag är trött och sliten och hon är trotsig som vanligt.
Hemfärd under tystnad - hon är riktigt arg på mig.
Väl hemma möts jag av de oupplockade kassarna. Det hann jag ju aldrig...
SMS till sambon, jag måste få ur mig något. Får uppmuntran tillbaka och forsätter kriget mot dottern. Hon kräver att få spela på datorn, men jag säger nej. Hon ska inte uppmuntras när hon är otrevlig.
Ingen TV heller och sedan somnar hon på soffan, alldeles utmattad.
Själv måste jag amma. Fortfarande ingen sömn. Lovar mig själv att gå och lägga mig tidigt.
Sambon kommer hem och lagar mat med stora tjejen som har vaknat. Jag får till och med en kram av henne till slut.
Han nattar henne sedan, och av någon anledning sätter vi på en film. Återigen är det midnatt innan jag kommer i säng.
Torsdag.
Vaknar klockan fyra...
Vaknar klockan fyra, efter att ha kommit i säng först efter midnatt, för att byta blöja och amma. Även om vi ligger och ammar är det svårt att somna om när sambon ska upp halv sex, stora tjejen vaknar också typ då, och snart nog är det dags att förbereda för att åka till dagis.
Håller tummarna för att bilen startar, vilket den gör tack vare det nya batteriet som sattes i dagen innan.
Lämnar på dagis och åker en snabbis till affären på väg hem. När jag kommer ut ser jag att ena bakdäcket är platt. Hejdå förmiddagskaffe!
Jag är sinnebilden av en hjälplös kvinna: det är kallt och jag har en bäbis med mig, har inte en aning om vad jag ska ta mig till, vet inte ens om reservhjulet finns i bilen eller inte.
Tack och lov kom en fantastisk kvinna till min räddning. Hon gör mer än att bara hjälpa till: Hon tar tag i hela situationen och hämtar en bättre domkraft på sitt jobb (hon jobbar på en däckfirma, hur mycket tur får man ha?), erbjuder mig att sätta dottern i hennes varma bil istället för i min kalla, och vill inte ha någonting som tack.
Åker vidare till sambons jobb för att byta bil; han får ta hand om punkteringen. Hjälplös kvinna...
Slutligen kommer jag hem, stressar fram en caffe latte och får sedan bråttom att fixa mat innan jag måste iväg igen.
Lillan ska lämnas hos farmor och jag ska på massage. Sedan till dagis och hämta stora tjejen, tillbaka till farmor, amma, fika lite och bli rejält osams med stora tjejen. Inte så konstigt med tanke på att jag är trött och sliten och hon är trotsig som vanligt.
Hemfärd under tystnad - hon är riktigt arg på mig.
Väl hemma möts jag av de oupplockade kassarna. Det hann jag ju aldrig...
SMS till sambon, jag måste få ur mig något. Får uppmuntran tillbaka och forsätter kriget mot dottern. Hon kräver att få spela på datorn, men jag säger nej. Hon ska inte uppmuntras när hon är otrevlig.
Ingen TV heller och sedan somnar hon på soffan, alldeles utmattad.
Själv måste jag amma. Fortfarande ingen sömn. Lovar mig själv att gå och lägga mig tidigt.
Sambon kommer hem och lagar mat med stora tjejen som har vaknat. Jag får till och med en kram av henne till slut.
Han nattar henne sedan, och av någon anledning sätter vi på en film. Återigen är det midnatt innan jag kommer i säng.
Torsdag.
Vaknar klockan fyra...
Kommentarer
Trackback
