Förslappade
Igår kväll insåg jag att vår familj förslappats under helgerna.
Ledighet, förkylningar och kyla har hjälpts åt att förvandla oss till riktiga soffpotatisar.
Jo, jag har varit ute på enstaka promenader, men det är bara jag och mest för att få en kinkig bäbis att somna i vagnen... Stora tjejen, som ju är i den ultimata snölekaråldern, 4 år, har inte ens fått fram snöleksakerna från sommarförvaringen på vinden.
Det som fick mig att komma till insikt var det faktum att just stora tjejen inte bytt om från pyjamas sedan nyårskvällen. Och detta var alltså den andra januari! Andra, inte första.
Samtidigt var hon riktigt gnällig. Hon hade ont överallt, och inget hjälpte, så jag bestämde att hon behövde frisk luft och lite rörelse.
Klockan var halv sju, en ynka halvtimme före läggdags, så pyjamasen fick hon behålla, men på med overall och andra behövliga attiraljer och ut i snön för att utföra uppdrag.
Först tog vi oss runt huset genom att gå där det låg minst snö, sedan gick vi runt bilarna, för att sedan gå hela vår väg åt båda hållen, klättra i snöhögar och slutligen gå ut i skogen och gå förbi fem träd. Någonstans mitt i äventyret konstaterade hon att det inte gjorde ont längre, och sista uppdraget var hennes eget påhitt. Jag lyckades med andra ord!
Dagens uppdrag var att få upp hennes far på vinden för att hämta ner pulka och snowracer, och sedan fick jag springa upp och nedför gatan med en överlycklig fyraåring på en snowracer i hasorna.
Hon är en riktig fegis, men den lilla backen från vår uppfart ner mot vägen var den perfekta utmaningen för henne, och när jag väl kommit på det slapp jag springa så långt.
Pulkan fick följa med till mormor och morfar, där hon också fick åka spark innan hon vilt protesterande följde med hem.
I morgon har vi bokat in en vinterpromenad med faster. Snowracern (eller pulkan) följer med, och kanske hittar vi en passande backe. Det känns som att vi har kommit ur slappandet! =)
Ledighet, förkylningar och kyla har hjälpts åt att förvandla oss till riktiga soffpotatisar.
Jo, jag har varit ute på enstaka promenader, men det är bara jag och mest för att få en kinkig bäbis att somna i vagnen... Stora tjejen, som ju är i den ultimata snölekaråldern, 4 år, har inte ens fått fram snöleksakerna från sommarförvaringen på vinden.
Det som fick mig att komma till insikt var det faktum att just stora tjejen inte bytt om från pyjamas sedan nyårskvällen. Och detta var alltså den andra januari! Andra, inte första.
Samtidigt var hon riktigt gnällig. Hon hade ont överallt, och inget hjälpte, så jag bestämde att hon behövde frisk luft och lite rörelse.
Klockan var halv sju, en ynka halvtimme före läggdags, så pyjamasen fick hon behålla, men på med overall och andra behövliga attiraljer och ut i snön för att utföra uppdrag.
Först tog vi oss runt huset genom att gå där det låg minst snö, sedan gick vi runt bilarna, för att sedan gå hela vår väg åt båda hållen, klättra i snöhögar och slutligen gå ut i skogen och gå förbi fem träd. Någonstans mitt i äventyret konstaterade hon att det inte gjorde ont längre, och sista uppdraget var hennes eget påhitt. Jag lyckades med andra ord!
Dagens uppdrag var att få upp hennes far på vinden för att hämta ner pulka och snowracer, och sedan fick jag springa upp och nedför gatan med en överlycklig fyraåring på en snowracer i hasorna.
Hon är en riktig fegis, men den lilla backen från vår uppfart ner mot vägen var den perfekta utmaningen för henne, och när jag väl kommit på det slapp jag springa så långt.
Pulkan fick följa med till mormor och morfar, där hon också fick åka spark innan hon vilt protesterande följde med hem.
I morgon har vi bokat in en vinterpromenad med faster. Snowracern (eller pulkan) följer med, och kanske hittar vi en passande backe. Det känns som att vi har kommit ur slappandet! =)
Kommentarer
Trackback
