Nytt år...
Jaha, så var det alltså 2010.
Nyårsvakan blev helt alkoholfri, på grund av en amma, en chaufför och två smått förkylda respektive. Det kändes liksom inte befogat att besöka systemet eller att ordna två olika välkomstdrinkar med det underlaget. Och nykterheten ger ju en del positiva bieffekter, inte minst så här dagen efter. Visst är vi trötta, men utan bakfylla är alla dagen-efter-göromål lite lättare att hantera. =)
De flesta av göromålen kommer jag visserligen undan, eftersom jag tillbringar mycket tid i soffan med lillan. Och det räknas inte ens som slappartid, eftersom jag ser till att det lilla livet får näring. Hennes far får därför finna sig i att ta de värsta smällarna, dock med den fördelen att han har rörelsefrihet större delen av dygnet, vilket är ett rätt bra avtal.
Jag röjde i alla fall en del, och gjorde i ordning något av frukosten. Det imponerande diskberget slapp jag, vilket jag är tacksam för!
Nyårsvädret var idylliskt, och den påtvingade promenaden med vagnen, eftersom lillan numera vägrar somna på dagarna, kändes inte så betungande. Jag hade gärna varit ute länge, men strax efter avfärd insåg jag att jag glömt reflexer, och min stora motvilja mot att bli påkörd fick mig att ta den korta rundan. Ändå återkom jag till hemmet märkbart uppiggad, och möttes av en nygjord caffe latte, vilket inte gjorde saken sämre!
Ytterligare grädde på moset är att lillan fortfarande sover, efter tre timmar.
På det stora hela känns årsskiftet som en lyckad tillställning.
Nyårsvakan blev helt alkoholfri, på grund av en amma, en chaufför och två smått förkylda respektive. Det kändes liksom inte befogat att besöka systemet eller att ordna två olika välkomstdrinkar med det underlaget. Och nykterheten ger ju en del positiva bieffekter, inte minst så här dagen efter. Visst är vi trötta, men utan bakfylla är alla dagen-efter-göromål lite lättare att hantera. =)
De flesta av göromålen kommer jag visserligen undan, eftersom jag tillbringar mycket tid i soffan med lillan. Och det räknas inte ens som slappartid, eftersom jag ser till att det lilla livet får näring. Hennes far får därför finna sig i att ta de värsta smällarna, dock med den fördelen att han har rörelsefrihet större delen av dygnet, vilket är ett rätt bra avtal.
Jag röjde i alla fall en del, och gjorde i ordning något av frukosten. Det imponerande diskberget slapp jag, vilket jag är tacksam för!
Nyårsvädret var idylliskt, och den påtvingade promenaden med vagnen, eftersom lillan numera vägrar somna på dagarna, kändes inte så betungande. Jag hade gärna varit ute länge, men strax efter avfärd insåg jag att jag glömt reflexer, och min stora motvilja mot att bli påkörd fick mig att ta den korta rundan. Ändå återkom jag till hemmet märkbart uppiggad, och möttes av en nygjord caffe latte, vilket inte gjorde saken sämre!
Ytterligare grädde på moset är att lillan fortfarande sover, efter tre timmar.
På det stora hela känns årsskiftet som en lyckad tillställning.
Kommentarer
Trackback
