applicera ofin il

Vecka 4 blev (som väntat) bättre än vecka 3, när det gäller antal steg. Drygt 56000 steg, och en ökning med mer än 20000 steg! Och då ser jag mig ännu som något handikappad. Jag går inte lunchpromenad varje dag, och inte heller lika långt som tidigare.
Målet för vecka 6 är 64000 steg (10000+8000+10000+8000+10000+8000+10000), och sedan hoppas jag kunna gå minst 10000 steg per dag vecka 7.

Idag får jag dock kämpa lite för att få ihop mina 8000 steg, eftersom jag fick lov att stanna hemma med en febrig dotter... Dessutom blåser det rejält här idag, och jag kan inte räkna med att hon gärna sitter i vagnen för en långpromenad i blåsten!

Förra veckan startade vår stegräknartävling på jobbet. Arbetslagen tävlar mot varandra, genom att vi räknar ut ett snitt per person varje vecka. Vi gick självklart ut stenhårt, och första dagen lyckades jag, hör och häpna, få ihop 19329 steg utan att egentligen anstränga mig.
Jag gick som vanligt på jobbet, utom att vi hade julgransplundring, med ringdans och slängrompa genom hela huset. Jag tog en promenad på lunchrasten, och ställde bilen lite längre från affären än jag hade gjort i vanliga fall. På kvällen tog jag stavarna och gick en kort (40 minuter) runda i området. När jag kom hem och satte mig i soffan, fick jag en ohygglig smärta i vänster fotled. Jag behövde inte ens belasta foten för att smärtan skulle skjuta genom mig. Inget att tala om medan jag gick, men när jag satte mig ner började det... Minst sagt konstigt!

Linkande och stönande tog jag mig igenom duschproceduren, och gick och lade mig i hopp om att det skulle gå över till morgonen.

Tji fick jag! På morgonen kunde jag fortfarande inte stödja på foten. Sambon fick agera betjänt och hämta såväl elastisk binda i badrummet, som kryckor på vinden. Sedan tog jag mig till dagis med dottern, och till jobbet med mig själv, där jag inte bara skulle ta mig igenom dagen, utan även hade två rastvakter och hela ansvaret för morgonsamlingen (för första gången...) Vid lunch kunde jag konstatera att det inte var hållbart, och bokade tid hos doktorn, samt sjukskrev mig för resten av dagen.

Dottern hämtades från dagis, svägerskan plockade jag upp på väg till doktorn, för att jag skulle kunna ha lilltjejen med mig på stadens gator, samtidigt som jag själv hankade mig fram på kryckor. Läkarmottagningen ligger en trappa upp, men det tog en bra stund att få tag på hissen, baxa in oss alla tre och komma upp.

Väl inne hos farbror doktorn kunde han snabbt konstatera att det var en stukning, och jag kunde långsamt räkna ut att det måste ha hänt på min promenad till mina föräldrar två veckor tidigare, eftersom jag varit lite stel och öm just där sedan dess. Två veckors nötande och knappt tjugotusen steg på en dag blev väl lite för mycket även för en liten stukning. Jag fick en salva mot inflammationen och strikta order om att avlasta foten. Jag fick inte stödja på foten på två veckor, ens om det slutade att göra ont.

Jag stannade hemma från jobbet i två dagar, och vilade intensivt. Foten i högläge och massivt barnarbete, då dottern fick lära sig att göra allt själv... På fredagen hoppade jag iväg på kryckorna, nu utan smärta, och tog mig igenom en lätt dag utan större problem. Nu hade jag från olika håll fått klart för mig att sjukgymnaster och ortopeder rekommenderar att man slänger kryckorna så fort man kan, och planen för helgen var att gå inne utan kryckorna.

Det var inga som helst problem på hela helgen, och på måndagen tog jag bara ena kryckan med mig ut. I går lät jag den enda kryckan ligga kvar i bilen, och tog en kort promenad på lunchrasten, utan problem. Jag låter den väl ligga kvar i bilen ett tag till, men inte tänker jag gå och släpa på kryckorna om det inte behövs! Sedan får doktorn säga vad han vill!

Uppdatering på stegräknarfronten: Måndag: 19329, Tisdag: 4861, Onsdag: 396, Torsdag: 315 (efter en massiv insats i badrummet, då jag upptäckte att stegräknaren inte räknat fler än 113 steg på hela dagen. Eftersom jag med säkerhet visste att jag gått mer än så blev det höftvicknningar till tandborstningen.) Fredag: 3720, Lördag: 3440, Söndag: 3620. Summa summarum 35671 steg, vilket ger ett snitt på drygt 5000 per dag. Den här veckan har jag hittills över 8000 varje dag... Och jag skulle egentligen hoppa på kryckor till på tisdag. Nästa vecka!

I morse var jag ute på promenad redan före åtta. Solen hade inte gått upp, och inte speciellt många av grannarna heller. Det var ganska fridfullt att märka hur såväl morgonen som grannskapet vaknade till allteftersom...
Inte ens ett lätt regn kunde få mig ur gängorna, och nu funderar jag på att permanenta morgonpromenaden på helgen... En skön start på dagen, följd av en dusch och resten av dagens planer, med vetskapen om att motionspasset redan är avklarat som en lättnadens dimma över allt vad man företar sig... Härligt!

Jag vägde mig på den fantastiska vågen i torsdags. Jag har gått upp i vikt, men skyller allt på sommaren. Neddragning på motionen och uppdragning på näringsintaget... Inget oväntat resultat, va?

Min syster var här idag, men hon tog inget fikabröd till kaffet eftersom hon börjat på Viktväktarna igen.
På en vecka har hon gått ner lite mer än två kilo! Hennes sambo har tappat 5 kilo!

Bullen växte i munnen på mig när hon berättade det, och så föddes tanken på att göra en nystart i mitt motionsliv. "Idag ska jag börja göra situps, och egentligen borde jag ut och gå stavgång. Synd bara med vädret..."

Nu har det dock slutat regna, och sist jag tittade ut sken faktiskt solen. Så nu ger jag mig ut i en fuktig kväll!
Tack syster!

Jag äter inte godis.
Sedan sista januari har jag inte ätit en bit godis.
När vi var på läger hade vi en kiosk där barnen fick köpa godis till låga priser.
Även personalen försåg sig.
Utom jag.
Trots att jag fann en av mina favoriter i utbudet.
Jag kämpade med mig själv, och det var nog mest tillfälligheter som gjorde att jag vann.

När lägret tog slut var inte godiset slut, så det delades upp mellan oss.
Jag fann mig själv med en veritabel säck (!) fylld av godis.
Bland annat mitt favoritgodis.

På midsommaraftons kväll beslöt jag mig för att äta en av varje smak av min favorit.
Det fanns två smaker.
Jag åt två bitar.
Jag är nöjd!

Jag har lagt upp ett nytt träningsprogram. Istället för att promenera varannan dag, kommer jag hädanefter att promenera måndag, onsdag, fredag, samt en gång på helgen. Det blir i princip samma sak, men jag slipper ha olika dagar udda och jämna veckor. Dessutom blir det fyra gånger varje vecka, istället för varannan.

Den här veckan har jag haft lite problem att promenera. En bit iväg har jag både måndag och onsdag drabbats av håll, och tvingats korta ner promenaden, samt sänka tempot. Kan det vara för att jag är otränad, eller har det med maten att göra? Det har ju funkat förut...

Jag har fuskat med träningen.
Jag har inte gjort situps på en vecka.
Jag gick inte mitt fredagspass.
I söndags gick vi med både vagn och hund, vilket ger ett mindre fokuserat träningstillfälle.

Jag känner mig inte så duktig just nu, men jag ska göra mina situps idag.

Jag var till Korken idag och vägde mig på den fantastiska vågen. Jag hade gått ner 1,3 kg på dessa sju veckor. Det är rätt bra, får jag säga, eftersom jag inte gjort några egentliga nerdragningar på matfronten. Det är bara motionsökningen som gjort sitt.

Ännu bättre blir det när man utnyttjar vågens fulla kapacitet och konstaterar att jag tappat 2,1 kg fett på samma tid. Detta faktum medför också att jag samtidigt ökat den fettfria massan med 8 hekto. (Mest vatten.)

På det hela taget är jag nöjd, men siktar vidare mot min delmålsvikt. Nästa vägning är 11 juni, och jag hoppas att det är klart redan då!

Planerad stavgång idag. Ingen att gå med.
Vetskapen om att mina stavgångskompanjoner har lagt stavarna åt sidan till förmån för trädgården är ett starkt motivationsdämpande inslag i min motionsambition.

För första gången på länge kände jag efter. Letade efter en anledning att låta bli. Jag hittade huvudvärk, men jag hittade även, tack och lov, styrkan att sätta mig över oviljan. Jag bestämde mig för att gå ändå. Ensam. Med huvudvärk.

Jag är stolt över mig själv idag. Det känns liksom lite extra bra med den där begynnande träningsvärken i låren just idag.

Jag har idag promenerat för åttonde gången sedan jag började gå regelbundet varannan dag. Det är härligt att känna den där begynnande träningsvärken som är ett kvitto på att jag har varit duktig.
Jag börjar lita på att jag kan komma ut även om jag ska gå ensam, så nu börjar väl det där träningsbehovet komma.

Har även lyckats göra situps varje dag den här veckan, 45-60 st/dag.

Jag tror att magen börjar försvinna, även om det går långsamt. Inspekterade den i spegeln när jag skulle duscha idag, och den är nog lite mindre i omfång. Funderar på att börja mäta, men det är så komplicerat. Man måste ju komma ihåg exakt var man mätte senast, och så ska man väl inte mäta för ofta. Jag riktar nog in mig på mirakelvågen på kommunhälsan istället. Spännande att se hur fettprocenten (och kilona) rört sig på sju veckor. Bara drygt fem veckor kvar nu!